« mars 2005 | Main | maj 2005 »
april 04, 2005
Vi kanske är på rätt väg, trots allt?
Idag hade jag en grym nerperiod. Det började nog någonstans kring lunchen, med ännu en dags dokusåparubriker på kvällstidningarnas löpsedlar. Jag lovar härmed att den första kiosk / matvarubutik / tobaksaffär / whatever, som går ut officiellt med att de bojkottar kvällstidningar kommer att bli mina personliga hjältar för lång tid framöver. Jag tror jag nämnt min idé tidigare, men det tål att upprepas; placera kvällstidningarna i likadana behållare som "herrtidningarna". Ni vet, de som det står "mest för honom" på. "Endast för fördummade" kanske är ett alternativ. Låt mig FÖR HELVETE slippa se att Big Brother-Jenny har förstorat varenda kroppsdel som går att spreja silikon i, eller att Farmen-Kurtan idkade sodomi med husbocken eller vad FAN det nu är som pågår... Jag vet att jag inte måste läsa, men när det är en skrikgul kvadratmeter löpsedlar på varenda butik är det svårt att missa, hur gärna man än vill. Tro mig, att sponsra kvällstidningarna med ett enda öre går mig emot. Jag har inte lyckats bojkotta Aftonbladsägda Blocket eller Hitta.se riktigt helt ännu, men det kommer säkert.
Så hur kan det då komma sig att jag kom ur deppigheten? Tja, att gå hem från jobbet hjälpte kanske. Måndag trots allt... Men trevligast var nog bekantskapen man gjorde när man kom hem till dagens Sydsvenskan och läste om Marcus Jahnke och hans modekollektion Trots.
"Trots" är Marcus examensarbete i design som utmanar det könssterotypa barnmodet. Idén är lika enkel som genial, att ta ett invänt beteende och vända det upp och ner. Sålunda tröttnade Marcus på det extremt könsrollsbefästande barnmodet och skapade en egen kollektion. En samling kläder där pojkarna får lov att ha kläder med katter på och tjejerna får ha tuffa dinosaurier. Läs mer om Marcus och hans exjobb på länkarna ovan, Sydsvenskan verkar tyvärr ännu inte fått upp sin artikel på webben.
Fler goda nyheter: Triangelfilm köper Sandrews. Förhoppningsvis ett steg i rätt riktning för svensk biografnäring.
Posted by petter at 08:52 EM | Comments (0) | TrackBack
april 01, 2005
Right side of the brain thinking
Nu kan jag äntligen gå på dass med Alexander Hofman sjungades "Alien hand healing" i öronen. Eller varför inte göra armhävningar i hallen med My Life With The Thrill Kill Kult? Laga mat med Apollo 440, skriva blogginlägg med Barry Adamson, möjligheterna är oändliga. Jag har köpt en iPod.
Det var fantastiskt länge sedan jag var så pojkaktigt förväntansfull att jag räknade timmar till min nyinköpta pryl skulle levereras, i detta fallet lasergraverad och grann direkt från Holland. Det känns lite märkligt, för konceptet är ju inte direkt purfärskt. När jag var 10 år hette det "freestyle" och man fick mata den med kassetter, men förutom lagringsmedia och energikälla är det ju inte mycket som förändrats. Och ändå så känns det som att hela min begreppsvärld skakar i sina grundvalar. Detta är nämligen också min första Apple-produkt.
I min värld har Apple byggt upp ett närmast mytiskt förtroendekapital. Varför vet jag inte, min kontakt med Mac:ar har varit ytterst sparsam. Någonstans djupt inne i skallen tror jag det ger mig förtröstan att veta att någon tänker annorlunda än PC-tillverkare/användare. Folk som inte bara använder vänster hjärnhalva när de klurar fram nya IT-produkter för masskonsumtion.
Visst, i början är det lite läskigt. När man kommit förbi den allra första reaktionen av typen "oj, störtläcker låda" och "wow, vilken snygg pryl" så når man lite av en uppförsbacke. Det finns ingen volymkontroll, ingen stoppknapp, ingen på/av-knapp... Det finns egentligen bara en enda anonym knapp, och så vad som fungerar som något slags ratt, som i och för sig också går att trycka på i fyra lägen.
Det tar en stund, men visst besannas de flesta av de positiva bilder jag intalat mig själv att ägandet av denna Apple-produkt skulle ge. Jag har förvisso inga andra mp3-spelare att jämföra med, men jag misstänker att Apple åtminstone var först med de saker man hajar till på. Ett av de medföljande spelen är ett musik-quiz, där spelaren tar fyra slumpmässiga låtnamn ur ens samling, spelar fem-tio sekunder mitt ur en av låtarna och snabbt som attan ska man komma ihåg vilken det är. Briljant (om än stressig) underhållning! Equalizer finns med ett försvarligt antal förinställningar och tillverkarna gjorde inget halvdant. Lyssnar jag på Yello och väljer "electronic" så lyfts precis rätt delar av ljudbilden fram. Slänger jag mig över till Queens of the Stoneage och byter till "rock" så är det precis lika klockrent. Underbart.
Sparar jag nu en hundring i veckan så har jag råd med den Powerbook jag vill ha om... oj, fyra år. Lite drygt...
Posted by petter at 03:09 EM | Comments (0) | TrackBack