« Mindre skandal | Hem | Vi kanske är på rätt väg, trots allt? »
april 01, 2005
Right side of the brain thinking
Nu kan jag äntligen gå på dass med Alexander Hofman sjungades "Alien hand healing" i öronen. Eller varför inte göra armhävningar i hallen med My Life With The Thrill Kill Kult? Laga mat med Apollo 440, skriva blogginlägg med Barry Adamson, möjligheterna är oändliga. Jag har köpt en iPod.
Det var fantastiskt länge sedan jag var så pojkaktigt förväntansfull att jag räknade timmar till min nyinköpta pryl skulle levereras, i detta fallet lasergraverad och grann direkt från Holland. Det känns lite märkligt, för konceptet är ju inte direkt purfärskt. När jag var 10 år hette det "freestyle" och man fick mata den med kassetter, men förutom lagringsmedia och energikälla är det ju inte mycket som förändrats. Och ändå så känns det som att hela min begreppsvärld skakar i sina grundvalar. Detta är nämligen också min första Apple-produkt.
I min värld har Apple byggt upp ett närmast mytiskt förtroendekapital. Varför vet jag inte, min kontakt med Mac:ar har varit ytterst sparsam. Någonstans djupt inne i skallen tror jag det ger mig förtröstan att veta att någon tänker annorlunda än PC-tillverkare/användare. Folk som inte bara använder vänster hjärnhalva när de klurar fram nya IT-produkter för masskonsumtion.
Visst, i början är det lite läskigt. När man kommit förbi den allra första reaktionen av typen "oj, störtläcker låda" och "wow, vilken snygg pryl" så når man lite av en uppförsbacke. Det finns ingen volymkontroll, ingen stoppknapp, ingen på/av-knapp... Det finns egentligen bara en enda anonym knapp, och så vad som fungerar som något slags ratt, som i och för sig också går att trycka på i fyra lägen.
Det tar en stund, men visst besannas de flesta av de positiva bilder jag intalat mig själv att ägandet av denna Apple-produkt skulle ge. Jag har förvisso inga andra mp3-spelare att jämföra med, men jag misstänker att Apple åtminstone var först med de saker man hajar till på. Ett av de medföljande spelen är ett musik-quiz, där spelaren tar fyra slumpmässiga låtnamn ur ens samling, spelar fem-tio sekunder mitt ur en av låtarna och snabbt som attan ska man komma ihåg vilken det är. Briljant (om än stressig) underhållning! Equalizer finns med ett försvarligt antal förinställningar och tillverkarna gjorde inget halvdant. Lyssnar jag på Yello och väljer "electronic" så lyfts precis rätt delar av ljudbilden fram. Slänger jag mig över till Queens of the Stoneage och byter till "rock" så är det precis lika klockrent. Underbart.
Sparar jag nu en hundring i veckan så har jag råd med den Powerbook jag vill ha om... oj, fyra år. Lite drygt...
Skrivet av petter, april 1, 2005 03:09 EM
Trackback Pings
TrackBack URL för det här inlägget:
http://blogs.spamband.com/mt/mt-tb.cgi/46