« maj 2005 | Main | juli 2005 »
juni 30, 2005
Dagens länktips
På den något suspekta sidan BoysStuff hittade Andreas en Inflatable Dalek. Tur man precis fyllt år, för en sådan hade man garanterat inte haft nytta av...
Posted by petter at 04:01 EM | Comments (0) | TrackBack
juni 22, 2005
Jag, en typisk kapitalist
Vad är en bloggare? Frågan tycktes mig monumentalt ointressant när jag blev övertalad att själv börja skriva i denna form. Men idag hände något som fick mig att fundera igen. Av någon märklig anledning läste jag nämligen idag ett par minuter i Sydsvenskan innan jag gick till jobbet. Mer om det senare.
Vad är då en bloggare? För mig är frågan barnsligt enkel att besvara. "En person som vid regelbundet (nåja) återkommande tillfällen får för sig att uttrycka sina egna medelintressanta åsikter i denna vår informationsspäckade värld." Det finns även synonymer för fenomenet, ganska ofta kan man byta ut det mot exempelvis "journalist" eller, allra helst, "politisk chefredaktör".
Speciellt en artikel fångade mig i dagens tidning, nämligen den med rubriken Allt viktigt sker inte i Stockholm. Den handlade om just Sydsvenskans blivande politiske chefredaktör, Heidi Avellan. En tvättäkta pappersbloggare som inledde hårt med att tycka att sveriges landsting borde avskaffas och övergå i något slags storkommuner.
Normalt sett hade jag inte brytt mig, Sydsvenskans ledarsida har inte intresserat mig tidigare heller. En fråga hakade jag dock upp mig på, nämligen den om hennes lön. All heder till fru/fröken Avellan, som svarar rakt och ärligt "75 000 kronor i månaden. Det är en bra lön och i paritet med motsvarande jobb på andra tidningar."
SJUTTIOFEM LÖK! (där "lök" såklart bör uttalas med markerad Tiffany Persson-dialekt). Det är ingen dålig summa. Till och med efter skatt borde man kunna stoppa undan lite i nån etiskt korrekt fond på banken. Jag är väl kanske inte direkt avundsjuk, jag har ett jobb jag trivs med och det är nog en avsevärt mindre utsatt post. Sen har jag ju min ungdom! Jag har knappa dussinet år kvar innan jag ska ha nått samma status och nivå (om det nu är en tävling).
Nåväl, vad jag egentligen ville ha sagt var att en Smart Roadster Coupé (hyfsat miljövänlig medelålderskris) går på knappt 200 000, en summa man tydligen fått ihop på ett halvår som ledarskribent. Nu är jag bara en fattig bloggare, och alltså är den här sidan nu nedlusad med Google-annonser. Med några miljoner läsare borde jag stå där med bilen i ett nafs, eller åtminstone lagom tills jag når medelåldern...
Posted by petter at 09:35 EM | Comments (0) | TrackBack
juni 02, 2005
Bokfrågekedjebrevet
Jonas hade den goda smaken att skicka vidare ett kedjebrev, klart man ställer upp på sådant!
1) Hur många böcker äger du?
Jisses, rakt in i hetluften. Skivor och filmer har jag av någon anledning åtminstone ett svagt hum om, men antalet böcker i samlingen har jag aldrig ens funderat över.
Jag gör ett överslag. Givet är begränsningen att magasin och andra misstänkt tidningslika publikationer inte räknas, trots deras intima sammankoppling i bokhyllan. Däremot räknar jag saker som samlingsvolymer Sandman och Watchmen och andra stora kulturarv.
Jag skulle säga att jag landar på runt 400 böcker. 20% ligger nerpackat och glömt någonstans. Barnböcker som kan vara bra att ha och sönderlästa ungdomsböcker som nog inte behöver vara lika bra att ha... 20% är gammal data- och kurslitteratur, oftast oläst (någon som vill befria mig från Kerzners bibel "Project Management"?). 10% är uppslagsverk och ordböcker.
50% är skönlitteratur. Cirka hälften i pocket och resten inbundet. Hälften är bokrea och resten är andra fynd. Innehållsmässigt sträcker det sig från Alistair MacLean till Günter Grass via Simon Singh och från William Gibson till Wolfgang Flür via Bill Drummond.
2) Senast köpta bok?
"Kraftwerk, I was a robot" av Wolfgang Flür. "Kill your idols" heter det ju, och Kraftwerk har hängt efter mig de senaste 22 åren så det kan helt klart vara dags att göra upp.
3) Senast lästa bok?
Efter att av okänd anledning ha rusat igenom "Sagan om Belgarion" av David Eddings igen, har jag velat runt lite i Erik Zsigas "Popvänstern" men måste ta tag i min gamla födelsedagspresent "Den sanna berättelsen om Inga Andersson" av Björn Larsson. Svärmor har väntat länge nog på att få låna den nu.
4) Fem böcker som betyder mycket för mig (m.a.o. böcker jag läst minst tre gånger).
Arkham Asylum - A serious house on serious earth
av Grant Morrison (text) och Dave McKean (bild)
Det stora mästerverket i Batman-mytologin anses väl av de flesta vara Frank Millers förvisso fantastiska "Dark knight returns", men jag är svag för Arkham Asylum. Första gången jag läste den var jag förvirrad student i en alldeles för klaostrofobisk enrummare, med alldeles för mycket fritid. Jag mådde konstigt en vecka efteråt. McKeans totalkonstnärsskap lever i perfekt symbios med Morrisons enormt suggestiva och psykologiskt laddade historia.
Den stora föreställningen
av Clive Barker
Första boken om Konsten blev också den första Barker-bok jag läste. Mannen bakom Hellraiser är utan tvekan ett samtida dolt geni av rang. Andra rekommendationer är hans fabel "The thief of always" och kanske en eller annan tidig novellsamling.
Datorernas död
av George Johansson
1985 (om jag minns rätt) upptäckte jag Sveriges Radios ypperliga radioteater-sektion. Det var då de dramatiserade ungdomsboken "Datorernas död". En kompetent framtids-dystopi redan ett halvt decennium innan William Gibson knackat färdigt på sin gamla Halda. Jag läste faktiskt om den en extra gång i mitten av 90-talet, och visst har den ett barn/ungdoms-intriktat språkbruk, men tusan vet om inte det här också är en bok man måste läsa om igen. Den ingår i en romansvit om fem böcker, men är till skillnad från de andra av fristående karaktär.
Kaparmysteriet
av Sivar Ahlrud
Wahlströms barn- och ungdomsböckers grönt könsdiskriminerade ryggar prydde nära nog en hyllmeter i livets första IKEA-hylla. Kaparmysteriet med tvillingarna Klas och Göran och deras kusin Hubert, var en av favoriterna. Färgad av 70-talets Baader Meinhof-eskapader hade den nog känts främmande idag, fast ändå inte. Jag får nog leta upp den där lådan i alla fall...
Watchmen
av Alan Moore (text) och Dave Gibbons (bild)
"Alan Moore knows the score" sjöng Pop Will It Eatself en gång i tiden, och visst har de rätt. Näst Dave McKean och Frank Miller finns det få som kan utnyttja det unika seriemediet på ett så övertygande sätt. De som säger "äsch, serier är ju för barn" är förhoppningsvis inte bortom all räddning, och vill man bli konverterad är Watchmen ett lysande ställe att börja.
Bubblare som borde få varit med: Neil Gaiman (jag har ju redan tjatat, läs samlade Sandman - ett sant mästerverk!), Douglas Adams (ett komiskt geni som inte fick tillräckligt mycket tid ibland oss), Isaac Asimov (stort, torrt och alldeles underbart), Paul Auster (New York-trilogin då såklart) och Kurt Vonnegut (Slaughterhouse 5).
5) Utse 5 personer som också ska besvara dessa frågor.
Jag känner ju inte några bloggare, så vi får väl se om namnen nedan omvandlas till länkar vad det lider:
Mammo, Robert, Sophie, Anders, Andreas.
Magnus hatar sånt här, så han slipper.
Posted by petter at 08:43 EM | Comments (0) | TrackBack