« Kära Sydsvenskan | Hem | FFF 2005 - Vidare spekulationer och överdrifter »
september 20, 2005
FFF 2005 - Observationer och generaliseringar i halvlek
Så sitter vi där igen.
Vi som en vecka i september varje år kryper ur våra respektive hålor och bildar en enda stor, märklig familj. Vi pratar inte med varandra, men det finns en stark, tyst kraft som sammanbinder oss, där vi sitter i biomörkret och ser den ena märkliga filmskapelsen efter den andra.
Vi kan nog te oss som en ganska udda skara. En del genom sina semi-rakade frisyrer, andra med sina metal/goth/synt-tröjor. Relativt många har relativt tydligt manifesterade utanförskap på något sätt, redan på Lilla Fiskaregatan eller Södra Esplanaden ser man om en person är på väg till samma föreställning som en själv. En del av oss ser förvisso ut som vilken Svensson som helst, men det är bara på ytan. Vi älskar inget högre än en god tysk zombie-rulle en tisdag kväll. Eller varför inte en obskyr, thailändsk spökhistoria för att förgylla fredagen?
Jag generaliserar såklart, men det är inte utan att man ler för sig själv när man står i kön för att hämta sina noggrant utvalda biljetter och där står en semisocialt kompetent människa längst fram och bläddrar i programmet för att se vilka filmer han ska gå på. Samma leende som sprids när man ser folk som tar halva sitt bohag och sätter sig ner på de kyliga kullerstenarna på Stortorget och håller en akademisk diskussion om serieromaner, live-rollspel och andra subversiva aktiviteter.
Så vad har årets upplaga av Fantastisk Filmfestival erbjudit hittills?
Tyvärr missade jag Bröderna Grimm och den tillhörande Q&A-sessionen med Terry Gilliam själv, som sällat sig till den illustra skaran filmskapare som besökt festivalen och pratat film. Däremot fick jag se MirrorMask av den fantastiske multikonstnären Dave McKean och hans välförtjänt geniförklarade vapendragare Neil Gaiman. Berättelsen levde kanske inte helt upp till (de förvisso astronomiska) förväntningarna, men en snyggare produkt har jag nog sällan skådat. Bara de monstersnygga förtexterna gjorde filmen värd sitt kommande DVD-inköp. Gamle Saul Bass kan nu från andra sidan tryggt konstatera att han fått en värdig efterföljare. Betyget blev trots kritiken en given femma, om inte annat så för att kompensera övriga FFF-besökares notoriska förmåga att sätta låga betyg.
Thailändska spök- och monsterfilmen P landade på en trea i betyg, efter att inte riktigt ha levt upp till de förväntingar jag fick av förhandsinformationen.
På måndagen ställdes Bubba Ho-tep in, så dagens enda film blev tyska Stratosphere Girl. En kosmopolitisk sak med flera poänger, inte minst det icke-standardiserade slutet och Tuva Novotny som den svenska värdinnan Monica på herrklubb i Tokyo. En fyra.
Tisdagen har i skrivande stund inneburit White skin, som verkade få snåla betyg av övriga besökare när jag tjuvkikade i protokollet, så av mig blev det en femma till denna vackra kanadensiska skräckfilm med mer än en parallell till Cronenberg.
Nu blir det en stunds lugn och ro innan Spirit trap med allas vår nya Doctor Who-favorit Billie Piper.
Skrivet av petter, september 20, 2005 09:55 EM
Trackback Pings
TrackBack URL för det här inlägget:
http://blogs.spamband.com/mt/mt-tb.cgi/62