« oktober 2006 | Main | april 2007 »
februari 24, 2007
Min första CD-spelare
... var en C.E.C. model 650CD. Jag tror den köptes 1988, eftersom Jean Michel Jarres album "Revolutions" var en av de första jag köpte på CD direkt när den kom ut. (Just nu försöker jag plåga mig igenom skivan, men konstaterar att titelspåret är det enda lyssningsbara. Där återfinns bland annat en vocoder som inte står Kraftwerk efter, vilket inte många mäktade med ens i slutet av 80-talet)
Den har stått något år med en trasig säkring och i dag kände jag att det var dags att trotsa regn och minusgrader och ta mig ner till Kjell och kompani för att köpa ersättare. Spelaren skulle kunna tjänstgöra i vardagsrummet när man inte känner för att använda sin Xbox som ren CD-spelare (dvs oftast, rätt bökigt användargränssnitt om man inte vill dra igång tv:n).
Sagt och gjort, efter att ha inhandlat ett tiopack (som kostade fem kronor mer än om jag skulle köpt två enskilda säkringar) och tagit mig hem, var det åter dags att skruva isär spelaren.
Efter att ha bytt båda de 160mA-säkringar som satt i var det dags för testet.
Nostalgin sköljde i vågor, bara när spelarens egna ljud satte igång. Det där lilla ljudet när motordelen lyfts från skivan, det stadiga surrandet av servon som puttar ut släden... Music to my ears!
Till min förvåning satt det en skiva i redan. En promo av Add n to X platta "Loud like nature", som av någon anledning inte saknats. Jag stängde släden igen och displayen visade spårantal och skivans längd på drygt 51 minuter.
Med nästan galna förväntningar trycker jag in ett par hörlurar i den inbyggda förstärkardelen och närmar mig Play-knappen.
Nu inträffar dock det sorgliga. Av någon anledning rosslar och hackar spelaren bara, och vägrar upp innehållet på skivan. Detta inträffar även med en "fin-skiva", och även efter att jag rengjort laserögat...
Vad göra?
I normala fall hade man kanske tänkt "släng skiten och köp en ny", men både dess nostalgiska värde (nåja) och det faktum att den ju nästan fungerar, stör mig. Vår överbelastade planet behöver inte mer av svensk slit och släng-mentalitet.
Någon som har ett tips på var man ska börja skruva?
Posted by petter at 04:05 EM | Comments (1) | TrackBack
februari 10, 2007
Daft Punks Electroma
De franska tomtarna Guy och Thomas i Daft Punk, som för ett dussin år sedan gjorde två bra låtar, har nu bestämt sig för att göra film. Deras förstlingsverk heter Electroma och den beskådades denna kväll på Kino i Lund.
Intryck 1:
"Oj, 70-tals sci-fi, det här blir bra!"
Intryck 2:
"Nähä, de har gjort en KLF / White room-grej. Men det är också bra!"
Intryck 3:
"Ajdå, de har gjort en Easy Rider (det mest överskattade skit som någonsin fastnat på film)..."
Detta var inom de första fyra minuterna, resten av filmen har jag bara ytterst sporadiska minnen från...
Slutsatsen är alltså att man bör hylla Daft Punk för att de slutat göra populisttechno och gått över till att skapa experimentfilm. Tyvärr blev resultatet något tveksamt, men de har säkert haft kul själva under tiden i alla fall.
Posted by petter at 01:21 FM | Comments (0) | TrackBack
februari 07, 2007
Volvo, Volvo, satans jävla Volvo
I dag spenderades en och en halv timme arbetstid åt Al Gores film An inconvenient truth. Det måste jag säga var en mycket god investering.
Jag erkänner att mina förväntningar inte var skyhöga, men den "före dette nästa presidenten" gör ett sympatiskt intryck. Det ligger på en lagom nivå, inte tokintellektuellt och inte heller flamsigt eller på annat sätt för låg nivå. Han passar såklart på att göra ett par smakfulla smockor mot dels Bush-administrationen men framför allt USA:s bilindustri, som enligt Gores siffror satsar på att om elva år vara uppe på samma "mileage"*-nivå som kinesisk bilindustri är IDAG.
Detta är naturligtvis illa i sig, men ur svenskt perspektiv är det extra tråkigt, eftersom vår en gång stolta ingenjörstradition till bilindustri nu blivit uppköpt av just konglomerat baserade i USA.
Delvis kanske det kan förklara Volvos urbota korkade beslut att lägga ner sin tillverkning av bilar som drivs med gas? Gas är det i särklass mest miljöeffektiva fordonsbränslet i dag. Speciellt menar jag såklart då biogas, vilket kanske ännu inte är helt enkelt att få tag i. Men vi lever faktiskt i en tid när regering och andra intressenter börjar satsa på just framställning av biogas. SAAB och Volvo satsar båda på idiotbränslet etanol, som förvisso kan beskrivas som bättre än bensin och möjligen också modern diesel, men det är knappt. Det är ineffektivt att producera och dess energiinnehåll är lägst på skalan över ämnen vi pytsar in i våra bilar för att driva dem framåt.
Nåja, nu tänker jag sätta mig i mitt eget bensinmonster och köra in till Malmö, mitt i värsta rusningstrafiken. Här ska ätas hamburgertallrik på Spacelab, men det får bli en annan historia.
* Mileage = hur många kilometer en bil rullar på en given mängd bränsle
Posted by petter at 04:56 EM | Comments (1) | TrackBack
februari 06, 2007
Vad är det för skillnad på Chrille och Margret?
Svaret på frågan i rubriken kan verka enkelt och uppenbart, men det är så mycket mer djupgående än man först kan ana.
Margret Atladottirs blogg har varit ett diskussionsämne i bekantskapskretsen ett tag nu. Denna moderna motsvarighet till Linda Skugge skriver, liksom så många andra bloggare, om små vardagliga ting och händelser. Hon har sina fans och hon har människor som roar sig med att racka ner på henne i kommentarfältet.
Min gamle kollega Chrille Stenevi har också en blogg. Exakt som Margret så skriver han iakttagelser om små vardagliga ting och händelser. Chrille blev pappa förra året, så mycket kretsar såklart kring henne. Men det kan också handla om kaffekön eller en resa på bussen. Som av en lustig slump är det alltså nästan exakt samma ämnen i de båda bloggarna.
Finns det då någon skillnad, förutom att Margret får betalt och Chrille hade bättre betyg i svenska? Japp, det finns en oerhört viktig skillnad, Chrille har fått mig att inse att bloggfenomenet har existensberättigande över huvud taget. Med sina fantastiskt underfundiga texter räddade han minst en halvtimme på jobbet i dag. Och nu har jag ett helt års skörd att plöja igenom.
Låter jag bitter mitt i all glädjeyran?
Det här är ju Pressbyråmannen, trots allt.
Men visst är det vackert när man hittar de där små pärlorna som gör att världen är på väg att bli ett ännu bättre ställe?
Posted by petter at 08:03 EM | Comments (1) | TrackBack
februari 03, 2007
Melodifestivalen skördar sitt första offer för året
Så har det hänt igen. Gaypubliken visar återigen att de inte går att lita på i melodifestivalsammanhang. Förra gången var det Carola istället för Magnus Carlsson och nu blev det alltså en röst på gamla meriter till Anna Book istället för Andreas Lundstedts delvis egentillverkade monsterhit. Fantastiska ljud, stabil artist och snygg produktion har alltså ingen chans när "ABC" fortfarande ekar i folks öron...
Uppdatering:
Listan, som den borde blivit:
1. Andreas Lundstedt - Move
2. Elin Lanto - Money
3. Sofia - Hypnotized
4. Uno & Irma - God morgon
5. Anna Book - Samba Sambero
6. Andersson & Gibson - Anything but you
7. Tommy Nilsson - Jag tror på människan
8. Addis Black Widow - Clubbin
I all ärlighet så blir listan ointressant efter typ tredje plats. Efter femte blir det mer eller mindre olyssningsbart.
Tommy Nilsson hade troligen den minst intressanta låten, men Addis Black Widow kniper ändå sistaplatsen för sitt framträdande.
Posted by petter at 09:35 EM | Comments (0) | TrackBack